Även i det underjordiska mörkret finns det ljus

Idag är det torsdag och det är 9 dagar sedan vi lämnade Sverige. Vad händer därhemma? Har det kommit någon snö? För de som är intresserade av att upplysa oss så kan man lätt kommentera i bloggen som anonym. Antingen förblir man anonym eller om man vill ge sig tillkänna så kan man även skriva sitt namn under. Så bring it on! Vi är lite intresserade av att veta om någon läser denna smörja.

Vår dag började återigen i Auckland, men nu var det dags att lämna Nya Zeelands största stad för gott och resa söderut. Taxi Bobo som nu blivit varm i kläderna rattade vår Hyundai som om han alltid varit vänstertrafikant, och körde ca 17 mil till något som heter Waitomo Caves. Där finns droppstensgrottor som bebos av tusentals lysmaskar. Vi betalade inträde och hamnade i en grupp med blandade människor från jordens alla hörn. Vi gick in i grottan och besökte dess olika delar. Guiden berättade om bergarter, stalagmiter, stalagtiter, grottans upptäckt och lysmaskarnas liv. Bland annat kikade vi ner i ett djupt hål och guiden sade till de brittiska besökarna att ”om man hoppar ner där hamnar man i England”. Alla skrattade gott och då berättade guiden att det var inte riktigt så utan hålet var 16 m djupt och om man borrade ett hål rakt genom jorden från NZ så hamnar man i Spanien, inte i Sverige som man hört sedan barnsben.

Sedan var det dags att ta plats i en båt som gled ut på en underjordisk sjö/flod. Lysmaskarna trivs bäst när de får vara över vatten, så det var först då vi fick se de större kolonierna med lysmaskar som lyste upp taket som små prickar av ljus. Mycket häftigt att se. Tyvärr fick man inte ta kort därinne för då får lysmaskarna en chock och lyser inte på en halvtimme. Hade antagligen inte blivit bra kort ialla fall. Båten körde oss sedan ut ur grottan och turen var slut.

När turen var slut tog vi en promenad upp på en utsiktsplats och spanade ut över omgivningarna. Naturen var enastående som på så många andra ställen här i NZ. Gröna kullar, blommor som vi kände igen hemifrån (prästkragar och rödklöver) och solen sken från klarblå himmel. Varje dag hittills i NZ har det varit mulet på morgonen och sedan runt 11 har molnen skingrats och solen kommit fram.

Efter att vi fått i oss lite käk på cafet i anslutning till grottan reste vi tillbaka norrut ca 7 mil och nu befinner vi oss i en håla som heter Hamilton. Eller håla och håla kanske var lite överdrivet för det bor ändå 145.000 här. Vi bor på ett motell, återigen en stor lägenhet på säkert 60 kvm, men där inredningen nog kan klassificeras som tidigt 80-tal. Funkar dock för en natt då vi drar vidare mot Rotorura imorgon.

Nu är vi nyligen hemkomna från middag på stan. När vi vandrade in mot centrum verkade allt stendött och deprimerande, men när vi kom fram till stadskärnan hittade vi en mycket trevlig restaurang där vi avnjöt en mycket bra måltid i trevlig miljö.

Vi är MYCKET exalterade över morgondagens utflykt som går till Dannes hemby. Uppdatering kommer.