SIsta heldagen med JMS

Igår var det filmkväll på rummet då regnet fullkomligen vräkte ner. Vi har aldrig vart med om mer regn och var ett tag lite fundersamma över om taket skulle hålla för allt vatten. Vi somnade ganska så sent och Jonte vaknade imorse av att vår grannar smällde i dörren, trodde han. Jonte berättade att dessa gäster var ganska osmidiga som lät så pass mycket på morgonen med tanke på att folk vill sova längre än till 05.00.

Denna dag, som för övrigt är vår sista heldag tillsammans på denna resa innan Stefan och Jonte drar till Sydney och Malin till sydostasien, inleddes med att vi fixade och trixade inför för morgondagens flighter. Vi satt även och funderade vad vi skulle göra idag då stora delar av stan, som tidigare nämnts, är avstängd.

Efter morgonens bestyr begav vi oss till den delen av staden Christchurch som är öppen för en brunch. Goda smörgåsar med ägg & bacon och även kyckling med brie förtärdes till allas belåtenhet.

Mätta och belåtna så begav vi oss ut från stan, det var återigen tävlingsdags! På agendan idag hade vi en sport som ingen av oss tidigare har provat på nämligen Dirt Kart. Jonte och Stefan fick klä på sig motoroveraller, låna racingskor och hjälm och bilarna som skulle köras var ordentligt leriga. Banan var 300 meter lång, kurvig, lerig och våt. Två äldre och mycket trevliga farbröder drev detta ställe och instruerade grabbarna i hur man skulle köra och vilken teknik som var bäst. När motorerna var igång drog Jonte först iväg och Stefan strax därefter.






Det var knivigt och lerigt men fantastiskt roligt. Malin fotograferade samtidigt som hon samtalade med de trevliga herrarna vid sidan om men inte ens detta hindrade henne från att få lera på sig när Stefan och Jonte kom farandes längs med banan. Under Malins samtal vid sidan frågade en av farbröderna henne om vi hade märkt av de tre jordbävningarna som hade ägt rum under morgonen. Det hade vi inte men det var alltså det som Jonte hörde när han hade vaknat och inte några grannar. Oroliga läsare kan snabbt lugnas med att detta skalv knappt har nämnts i media eller på stan i Christchurch. Så åter till loppet. Hur gick det egentligen? Jo vi körde på i dryga 15 minuter och på slutet hade grabbarna fått in tekniken. Leriga och mycket nöjda kom de i mål och den spännande resultatlistan skulle snart presenteras. Som segrare stod Stefan som mäktade med 32 varv med bästa varvtid på 21,323 sek mot Jontes 27 varv med bästa varvtid på 21,584.



Leriga och väldigt glada drog vi vidare för att besöka The Royal New Zealand Air Force Museum men dessförinnan hann vi med att reka Christchurchs flygplats och var vi ska lämna tillbaka bilen imorgon. Väl på museet strosade vi omkring och spanade in Nya Zealands flyghistoria från 1917 fram till idag. Väldigt häftigt att se må vi säga. Besöket avslutades med en fika innan vi begav oss tillbaka till hotellet.




Nu på kvällen har vi ätit, badat bubbelpool, börjat packa och tvätta ur väskor och skor så att vi inte fastnar i tullen på vägen. Vi har nog att tänka på då vi ska deklarera mat, vin och för tunga väskor (Jonte har förmodligen löst sitt viktproblem med väskan då han har tappat bort sin påse med 15 t-shirts). Så ett tips till er läsare är att streama Australia Border Control denna vecka så kanske ni får syn på två superbloggare!

Vår gemensamma resa börjar lida mot sitt slut för denna gång och det känns vemodigt. Vi har haft en heeeeeelt fantastisk semester och upplevt och sett otroligt många vackra och spektakulära platser. Vi funderar väl på att skriva någon form av sammanfattning av resan som helhet imorgon om ni tycker det skulle vara intressant?

Sen är frågan om ni vill att Jonte och Stefan ska blogga under de sista dagarna i Sydney? Malins vidare resa kommer ni att kunna följa här