Om man ändå haft en helikopter....

.....så man sluppit sitta i bilen så mycket!

Med anledning av After Vacation publiceras dagens inlägg senare än vanligt:

Idag var det dags igen. En lång resa söderut. Närmare 38 mil i bil är inte alltid så kul. Svensk motorvägsstandard är det inte direkt heller. Smala vägar som som slingrar sig fram längs bergssidorna, backar upp och ner och smala vägar där det inte går att köra om. Så en resa som i vanliga fall tar tre timmar med the Dyngmobil tar här nere med Bobo Explorer mellan fyra och fem timmar.

Dagen började i Nelson. Efter en stärkande natts sömn var det dags att bege sig av. Natten bjöd dock på ett riktigt busväder. Stefan och Jonte vaknade under natten på grund av detta. Vi hörde på radion att det återigen blåst över 100 kilometer per timme. Det motsvarar orkan på den svenska skalan. Bland annat förtäljde den lokala radiokanalen att en större båt blåst bort från en hamn och landat på en marsvinsbur. Marsvinet överlevde dock till allas glädje! De lokala nyheterna rapporterar andra saker här än i Stockholm. Från den Svenska huvudstaden har vi nyss nåtts av nyheter att pråmen Gerdas brinner. Fast där fick man ju ändå inte hänga i somras så det känns inte som att det gör så mycket.

Under dagens bilfärd har vi gjort diverse stopp för att leva upp till de goda turister och bloggare vi är. Första stoppet var helt oplanerat och vi gjorde en avstickare efter att ha sett en skylt som visade vägen till en sälkoloni. Detta skedde längs kusten, nära en håla som heter Westport. Sälar är märkliga djur. De är helt klart osmidiga på land och studsar och hoppar fram med fettet dallrande. Skulle man jämföra detta med en människa är det första man tänker på de människor som man kan se på någon oklar dokumentär på Kanal 5 där de lyfter ut osmidiga människor med lyftkran ur deras hem när de ska någonstans. I vatten är de tämligen smidigare, sälarna alltså, och skulle både kunna simma och springa ifrån de allra flesta människor då det sägs att de kan hålla en fart om 30 km/h och de kan hålla andan 30 min under vattnet.

Bobo letar objekt att fota

Förväntansfulla sälskådare.

Finn fem sälar??

Här är en!

...och en till som är klassad som trött.

Just här hade vi faktiskt tur med vädret.

På väg tillbaka till Bobo Expolerer II

Ett andra stopp gjorde vi vid Pancake Rocks och Blowholes några mil längre söderut. Spännande miljö och då hade regnet precis slutat. Ut ur bilen och fram med kamerorna. Det som var utmärkande på detta ställe var klipporna eller bergen, kalla det vad man vill, som har fått sitt namn - Pancake Rocks - då det ser ut som att stenarna är staplade på hög på varandra likt amerikanska tjocka pannkakor. Utseendet på dessa klippor är ett mysterium för forskarna. Det man vet är att de tog sin form för över 35 miljoner år sedan i havets botten. JMS har dock sina teorier om hur uppkomsten av detta har tagit sin form men det sparar vi till någon kunnig eller intresserad som betalar oss bra.

Strax efter att vi hade kommit halvvägs, lagom till Blowholes, började det att hällregna tillsammans med en kraftig vind. Vi tog skydd bakom en bergvägg men insåg att, nej, detta är inte värdigt tre superbloggare. Så vi tog mod till oss och kämpade på mitt i stormens öga för att nyfiket se vad Blowholes var för något.

Liten paus bland pannkaksstenarna.

Efter regnet.

Dyngblöta kunde vi konstatera att det var rätt så häftigt faktiskt. Det är håligheter i berget som närmast kan liknas vid pipen av en tekanna som sprutar ut vatten och luft från havets vågor. Det skapar så att säga ett tryck från havet och dess vågor som trycker upp längs med bergväggen och upp genom "Blowholet" och ger ifrån sig ett likadant ljud som från en tekanna som är redo att tas av ifrån spisen. Capisch? Se videosnutt nedan.


Vädret här är något varierande. Ena stunden kan det ösa ner regn och blåsa som bara den för att sen övergå till klart väder med strålande sol. Denna dag kan mest liknas vid en svensk midsommar med sina 19 grader och till-och-från-regnande. För tillfället vräker regnet ner och temperaturen har krupiit ner till 13 grader, varför vi idag för andra gången under resan har tillagat middagen på egen hand i vår mysiga lya. Middagen består för övrigt av det som vi tänkt äta till frukost imorgon. Näst intill omänskligt att ta sig ut då vädret är överjävligt så det planerade restaurangbesöket fick ställas in. Då sedvanlig AV (After Vacation) inleddes i samband med att bilen låstes för natten och vi fått våra nycklar till hotellet Bella Vista, kunde vi inte heller ta oss in till byn med taxi då det råder brist på taxibilar i denna håla, Hokatika, som kan jämföras med Åmål eller Gamleby. Det rycker dock i lite i Jontes dansbuggar i en by som denna men det är nu vi är nöjda över inköpen av vin på de fyra vingårdarna i Napier som vi tidigare besökt. Kan dock bli så att Jonte smiter ut för ett besök på den lokala pizzerian likande pizzeria Monte Cristo.

Vi får helt enkelt gilla läget och hoppas på att vädret är bättre en så här imorgon.

Vi vet att det diskuteras en hel del där hemma om vem som skriver inläggen. Detta inlägg är skrivet av samtliga i JMS så nu får ni gissa vem som skrivit vilken del??