Fångad av en stormvind

Idag vaknade vi i den lilla staden Taupo som ligger vackert vid sjön Lake Taupo centralt på Nordön. Målet för dagen var att kolla in Tongariro National Park som ligger söder om sjön, samt ta oss till nästa destination Napier som ligger på Östra kusten.

Idag var första dagen som vi hade otur med vädret. Det tokregnade och var blåsigt och termometern visade på 17 grader. Det fanns inte så mycket att göra åt saken utan vi packade in våra väskor, checkade ut på slaget 10 och körde söderut.

Tongariro är ett vulkaniskt bergsområde, Nya Zeelands första nationalpark och också en av de första nationalparkerna i världen. Parken omfattar även bergen Ngauruhoe oc Ruhapehu som båda ligger sydväst om Tongariro. Nationalparken är dubbelt världsarv på UNESCOS lista.

Den mest populära turen att göra i nationalparken är en 6-8 timmar lång vandring på ca 19 km, längs vulkanen Tongariro. Rutten kallas Tongariro Crossing. Vi hade inte tänkt göra denna vandring eftersom vi inte har tillräckligt bra utrustning med oss. Varma kläder behövs och det har vi inte tillräckligt av. Istället hade vi planer på att göra en kortare vandring när vi kom fram till Whakapapa Village där det finns ett ”visitors center” där man informerar om parken. Nu blev det inte aktuellt med vandring alls, då vädret inte var på vår sida. När vi kom fram till Whakapapa Village hade förvisso regnet upphört, men blåsten var extrem och man varnade för alltför våghalsiga utflykter i parken. Så Tussen, även om du hade kommit hit hade den inte blivit någon Tongariro Crossing denna gång heller. Vädret skulle fortsätta på ungefär samma sätt de närmaste dagarna och när det blåser 80 km/h är det inte nöjsamt att vandra.

Efter att vi gått runt lite i visitors center där det informerades om NZ flora och fauna, vulkaner och annat intressant, så fortsatte vi med bilen uppåt berget då vägen upp dit ändå var öppen. Om man körde några km till kom man till några skidliftar där man alltså kan åka skidor under det som är Nya Zeelands vintermånader. Vägen stängs vid dåligt väder men nu var den öppen. På vägen upp stannade vi till en gång och fotade och blåsten var hård. Värre var det dock när vi kom upp till vägens ände och öppnade bildörrarna som då höll på att blåsa av. Vi har aldrig upplevt något liknande. När vi sedan skulle in i bilen igen fick en hålla emot så att inte dörren flög upp. Därefter fick vi backa upp bilen med nosen mot vinden istället så man kunde öppna utan att vara rädd att bildörren skulle blåsa av. Helt galet var det.

Efter detta möte med naturens krafter åkte vi ner från berget igen och brände vidare söderut och sedan svängde vi mot öster. Vid Ohakune åkte vi vidare upp mot nästa skidanläggning för att kolla in hur det såg ut där. Det blev en avstickare på ca 2 mil dit och 2 mil tillbaka. Där uppe blåste det också, men inte alls lika mycket som på förra stället. På vägen hann vi se ett fint vattenfall.

Efter att ha tankat i Waiouru var det dags att ta sikte på Napier. För att komma dit var vi tvungna att åka 14 mil på en smal krokig väg som man inte får köra på med husvagn. Den sträckan tog sin lilla tid eftersom Bobo Explorer inte kunde köra mycket snabbare än 60-70. I gengäld fick vi se fantastisk natur, berg, gröna kullar, floder, vattenfall och grymt många får.

Vid 16.30 anlände vi till Napier där vi tagit in på ett Quality Inn Motell. Napier är belägen precis vid kusten, vid södra änden av bukten Hawke Bay. Staden har ungefär 55 000 invånare. Napier jämnades nästan med marken under ett våldsamt jordskalv 1931 (258 människor dog) , men byggdes upp igen i den stil som var vanlig då. Idag är staden känd som världens Art Deco huvudstad, och den ligger i ett område med fin natur och det finns tydligen flera bra vingårdar runt staden. Vi ska sova här i två nätter och imorgon eftermiddag har vi bokat in oss på en tur till några vingårdar. Väderleksrapporten säger fint väder imorgon och vi får hålla tummarna för det. Just nu ser det nämligen inte så lovande ut då det regnat mer eller mindre hela dagen. Det vore skönt om vi kunde tillbringa förmiddagen med att få lite sol på oss.

Kvällen har vi ägnat åt middag på ett enklare matställe och en låda Steinlager har inhandlats. På vägen hem var det en lokal maori-hillbilly som vevade ner rutan på sin pick up och upplyste oss om att polisen kunde komma och ta ölkartongen i värsta fall. Vet inte om han drev med oss eller inte. Det finns förvisso alkoholfria zoner i staden, men att de skulle konfiskera en öllåda från tre städade turister låter lite långsökt. Nu kollar vi lite på Die Hard 3 och slappar. Yippie ka yay motherfucker! Vi hörs imorgon om wifit funkar.