In i dimman, hos en källare nära dig

Halloj alla därhemma!

I morse var det tre stycken pigga och utvilade superbloggare som steg upp vid 08.00. Lördag morgon, inga konstigheter! På dagens schema hade vi fler aktiviteter än tidigare under resan. Med kamerorna laddade checkade vi ut från vårt château och begav oss iväg till Wai-O-Tapu Thermal Wonderland som är ett 18 000 kvadratkilometer stort område med slocknande vulkaner, bubblande lerpölar, vatten i alla möjliga sorters färger och en hel del dimma. Strax efter kl 10.00 skulle vi få chansen att se en gejser som fick utbrott.

En tidig morgon kräver en fruktstund innan det blir action

Före utbrottet

Väl på plats intog både bra sittplatser och dagens första frukt. En guide berättade att på denna plats vi befann oss på var det förut ett gammalt fängelse. Här får man lära sig att göra rätt för sig om man hamnar bakom galler. Dagliga sysslor såsom städning och tvagning tillhörde vanligheterna. En dag när fångarna tvättade sina kläder vid gejsern råkade en björnbuse tappa ner tvålen i den. Som ni vet ska man inte tappa tvålar och framförallt inte i en gejser. Då fick den nämligen ett fruktansvärt utbrott och det sprutade vatten från denna källa åt alla håll och kanter och buset fick lägga benen på ryggen. Numera finns där inget fängelse eller bus heller för den delen. Tvålen däremot hade guiden med sig för att skapa denna kemiska reaktion som ni ser på bilden nedan.

Utbrott i bakgrunden och en glad Malin i förgrunden

Wai-O-Tapu har levt med vulkanisk aktivitet i 160 000 år och omges som tidigare nämnts av väldigt mycket vatten. Dock finns det absolut inget fiskeliv i dessa vatten vilket man förstår på den märkliga färgen.

Bilden förklarar uppkomsten av olika färg på vattnet och vegetationen

Under ytan strömmar det magma som finns kvar efter tidigare vulkanutbrott. Detta påverkar såklart vattnet som kan bli upp till 300 grader varmt under ytan vilket absorberar diverse mineraler i bl.a. bergen och vattnet.

The Champagne Pool

Vid "Stureplanspoolen" fastnade vi en stund på grund av de fina färgerna, dimman, det bubblande vattnet och lukten. Poolen är 62 meter djup och har en temperatur på ytan om 74 grader. I denna finns det både guld och silver.

Vatten färgat av järn och sulfat och det ändrar färg beroende på solljus

Mud pool

Efter besöket intog vi en lunch innan vi begav oss vidare till Mud pool area. Det är underliggande källor som få leran att koka så att det då och då flyger upp och stänker ner nyfikna turister. Malin var särskilt intresserad av att beskåda detta och berättade att hon blev lite sugen på att hoppa ner och göra bomben. Inte den bästa av idéer men det var helt klart fridfullt och fascinerande att se lera som bubblar. Kanske är det barnasinnet som sitter och och dagisminnena då man med galonisar och stövlar hoppade i pölar och petade i lera? Vi såg senare att man kunde köpa denna lera i Gift Shopen som diverse mjukgörande krämer. Något sådant inhandlades dock inte men Jonte köpte däremot en fin tröja.

Då hade vi med andra ord redan hunnit med två aktiviteter under dagen och det var dags för den tredje, att beskåda Huka Falls. In i bilen och regnet hängde i luften. Väl framme gick vi en promenad och kikade ut över det helt otroliga landskapet.

Ner för denna klippa rinner det ner 220 000 liter vatten per sekund vilket innebär att vattenfallet skulle kunna fylla 5 OS-bassänger i minuten! Jonte och Stefan skulle haft tillgång till den igår när de tappade upp jacuzzin under dryga halvtimmen.

Vid det här laget hade vi sladdat runt ett antal mil i Bobo Explorer på Nya Zealands vägar utan att ha tankat. Om 40 minuter skulle de öppna dammarna vilket vi ville se så vi passade på att fylla upp bilen med lite Ultra 91 Fuel. Det var dock lite svårt att hitta nån mack så vi fick lite ont om tid men vi hann i alla fall tillbaka spot on time. Öppnandet av dammen var inte något att skriva hem om men vi gör det i alla fall. Hurtiga som vi är tog vi en promenad och trotsade regnet. NZ är alldeles för fint för att kasta bort en regnig dag med att sitta inomhus.


Dagen var ju inte slut än, nej klockan var 16:30 så vi hann faktiskt med att åka till en park som heter Moon Crater. Det området påminde lite om det första stället vi var på idag. Den stora skillnaden var att det var bra mycket mer dimma och grönare område. Vegetationen på området är speciella då värmen från underliggande källorna gör det omöjligt för många växter att överleva vilket skulle få de flesta med gröna fingrar att slita sitt hår i frustration.

Rök som stiger upp från marken

Den täta dimman, det lätta regnet och det faktum att vi i princip var helt ensamma inne på området var nästan lite kusligt.


Nu är det kväll och rubriken till trots, det blir sängen snart för oss och inga brusdrycker idag. Vi är helt slut efter en lång och mycket trevlig dag. Vi har nu lämnat Rotorua bakom oss och har checkat in på ett fint hotell i Taupo med havsutsikt och en skridskobana. Att skridskor inte är nationalsporten här märks då stora som små skridskoåkare har någon form av rullator framför sig där de åker.

Vi avslutar med dagens outfit. Vi kallar den för den turistande superbloggaren.
För att få till denna look bör du ha en systemkamera på magen, en digitalkamera i fickan, en karta i bakfickan och starka ben som tar dig genom långa strapatser. Vi tackar även Swedbank Hamngatan för sponsringen av regnponcho modell orange!

Dagens outfit

En tripp till Middle-earth

Idag skulle man kunna säga att det var en av resans mest betydelsefulla dagar. Vi skulle äntligen åka och se ”Hobbiton”, platsen där scenerna från Fylke i Sagan om ringen spelades in och husen har runda dörrar. Detta med runda dörrar tog vi alla till hjärtat och både statsbyggnadskontoret och personalbanken kan räkna med en ansökan för att bygga runda dörrar i respektive lägenhet Att se och få uppleva The Shire/Fylke ”live” är något som vi har sett som en av resans höjdpunkter och absoluta måsten.

Dagen började tidigt i Hamilton med uppstigning vid 8. En timme senare, lite drygt, drog vi iväg med bilen. Det blev frukost på Gyllene Måsen innan det var dags att lämna Hamilton och bila österut. Ca fem mil var det till Hobbiton som ligger nära en mindre stad som heter Matamata. Omgivningarna var otroligt vackra, gröna kullar med betande får så långt ögat kunde nå och spänningen steg i bilen allt eftersom vi närmade oss.

Vi anlände strax efter 11 och betalade in oss på nästa guidade tur som gick 11.40. Priset var 66 NZD och då ingick även en kortare uppvisning i fårklippning efter den guidade turen i Fylke. Vi fick packa in oss i en buss som tog oss till området som i filmerna är hobernas hem och del låg ca 2 km från huvudanläggningen. Bussen var fyrhjulsdriven vilket behövdes då vägen var en smal grusväg som gick upp och ner över kullar med betande får på sidorna. Väl framme fick vi en 1,5 timmes guidad tur där vi fick veta det mesta om platsens historia. Det var fantastiskt att se miljöerna från filmerna i verkligheten och man förstår att Peter Jackson valde detta område i sitt hemland att representera Fylke.
Tyvärr kan vi inte lägga upp några bilder till er att beskåda, eftersom vi fick skriva på avtal om att inte visa några bilder på bloggar, facebook och andra sociala medier. Just nu pågår inspelningar av The Hobbit, som handlar om Bilbos äventyr före Sagan om Ringen. Dock pågick inga inspelningar på Hobbiton just nu, men man har beslutat att inga bilder från området får släppas innan filmen har premiär i december 2012. Att lägga upp bilder kan medföra böter på 15.000 dollar eller i sämsta fall ett års fängelse. Överhuvudtaget var det ett otroligt hemlighetsmakeri kring skapandet av filmerna och inte ens invånarna i Matamata visste om att det pågick filminspelningar i deras område förrän den första filmen i triologin hade premiär. Vi får väl ha privata bildvisningar för er när vi kommer hem, även om inte heller egentligen är tillåtet.

Här är en youtube-länk som visar ungefär det som vi har sett idag:-)

Och här finns fakta och lite bilder om Hobbiton som drar ca 35-40.000 besökare per år.

Efter turen i Fylke stannade vi kvar och kollade in fårklippningen som ingick i utflyktspriset och sedan åkte vi vidare till Rotorua. Rotorua ser ut som vilken trist mellanstor stad som helst med det är under jord som det mest spännande händer. Rotorua är ett av de termiskt mest aktiva områdena på Nya Zeeland och det bubblar, sjuder och kokar från underjorden. En doft av svavel hänger över staden och här och där stiger moln av ånga upp från marken.

Idag kom vi fram vid 15-tiden. Tog in på ett skabbigt hotell som antagligen en gång i tiden betraktats som lyxigt och fräscht men nu har sett sina bättre dagar passera. Dock funktionellt, stort och billigt och det finns ett bubbelbadkar som Stefan och Jonte nyttjat.

Vi gick ut på stan för lite AV - After Vacation, och käkade på ett ställe som hette Fat Dog och sedan gick vi till en park där det finns en massa ställen där det bubblar i marken. Den geotermiska aktiviteten skall vi utforska vidare imorgon då vi sannolikt åker till något ställe söder om stan som skall vara populärt att besöka. Så länge bjuder vi på några bilder från tidigare idag.

Kvällen avrundas på motellrummet med Steinlager och bubblebad för vissa.

Även i det underjordiska mörkret finns det ljus

Idag är det torsdag och det är 9 dagar sedan vi lämnade Sverige. Vad händer därhemma? Har det kommit någon snö? För de som är intresserade av att upplysa oss så kan man lätt kommentera i bloggen som anonym. Antingen förblir man anonym eller om man vill ge sig tillkänna så kan man även skriva sitt namn under. Så bring it on! Vi är lite intresserade av att veta om någon läser denna smörja.

Vår dag började återigen i Auckland, men nu var det dags att lämna Nya Zeelands största stad för gott och resa söderut. Taxi Bobo som nu blivit varm i kläderna rattade vår Hyundai som om han alltid varit vänstertrafikant, och körde ca 17 mil till något som heter Waitomo Caves. Där finns droppstensgrottor som bebos av tusentals lysmaskar. Vi betalade inträde och hamnade i en grupp med blandade människor från jordens alla hörn. Vi gick in i grottan och besökte dess olika delar. Guiden berättade om bergarter, stalagmiter, stalagtiter, grottans upptäckt och lysmaskarnas liv. Bland annat kikade vi ner i ett djupt hål och guiden sade till de brittiska besökarna att ”om man hoppar ner där hamnar man i England”. Alla skrattade gott och då berättade guiden att det var inte riktigt så utan hålet var 16 m djupt och om man borrade ett hål rakt genom jorden från NZ så hamnar man i Spanien, inte i Sverige som man hört sedan barnsben.

Sedan var det dags att ta plats i en båt som gled ut på en underjordisk sjö/flod. Lysmaskarna trivs bäst när de får vara över vatten, så det var först då vi fick se de större kolonierna med lysmaskar som lyste upp taket som små prickar av ljus. Mycket häftigt att se. Tyvärr fick man inte ta kort därinne för då får lysmaskarna en chock och lyser inte på en halvtimme. Hade antagligen inte blivit bra kort ialla fall. Båten körde oss sedan ut ur grottan och turen var slut.

När turen var slut tog vi en promenad upp på en utsiktsplats och spanade ut över omgivningarna. Naturen var enastående som på så många andra ställen här i NZ. Gröna kullar, blommor som vi kände igen hemifrån (prästkragar och rödklöver) och solen sken från klarblå himmel. Varje dag hittills i NZ har det varit mulet på morgonen och sedan runt 11 har molnen skingrats och solen kommit fram.

Efter att vi fått i oss lite käk på cafet i anslutning till grottan reste vi tillbaka norrut ca 7 mil och nu befinner vi oss i en håla som heter Hamilton. Eller håla och håla kanske var lite överdrivet för det bor ändå 145.000 här. Vi bor på ett motell, återigen en stor lägenhet på säkert 60 kvm, men där inredningen nog kan klassificeras som tidigt 80-tal. Funkar dock för en natt då vi drar vidare mot Rotorura imorgon.

Nu är vi nyligen hemkomna från middag på stan. När vi vandrade in mot centrum verkade allt stendött och deprimerande, men när vi kom fram till stadskärnan hittade vi en mycket trevlig restaurang där vi avnjöt en mycket bra måltid i trevlig miljö.

Vi är MYCKET exalterade över morgondagens utflykt som går till Dannes hemby. Uppdatering kommer.

Stay left, stay safe!

Vi vaknade strax innan 07.00 i morse av ett mycket produktivt bygglag som borrade hamrade och byggde strax intill vår fina lägenhet. Idag var den stora dagen kommen. Det som vi så länge våndats inför. I Nya Zealand liksom i Australien kör man på vänster sida av vägen och det var dags att hämta ut vår hyrbil. Körningen började liksom vädret denna morgon, riktigt uselt. Efter cirka 2 minuter lyckades vi köra av helt fel, i fel fil, in på HELT fel ställe, nämligen in på polisstationen. Både vädret och körningen artade sig dock. Himlen sprack upp, solen tittade fram och Jonte kändes som en mycket erfaren vänstertrafikant, trots att han endast kört på vänster sida två gånger tidigare; i refugen vid Bennys Bilverkstad i Gamleby och på Magnetic Island Australien, 2010.

Dagens utflykt var en 23 mil lång bilfärd norrut från Auckland mot Paihia. Resan kan tyckas lång men vilket fantastiskt landskap vi fick se längs med vägen. Nya Zealand är ett väldigt grönt land med höga berg, mycket varierande flora, krokiga vägar och en hel del kor. Man kan tro att Tolkiens hober bor i varenda kulle. Väl framme i Paihia firade vi att Jonte hade lyckats hålla sig till vänster, köra i rondell och parkera med ratten på fel sida med en glass i solen. Vi bokade därefter en båttur som skulle ta oss runt i den så kallade skärgården. Med lite tur skulle vi få se delfiner och en grotta.

Vår båt för dagen

Vädret blev bättre och bättre för varje minut nu och lagom till båten lämnade bryggan så var det säkert 28 grader varmt. Det tog inte lång tid innan våra kameror smattrade som aldrig förr. Tillsammans tog vi nästan 300 bilder under den 4 timmar långa båtturen. Vi hade förmånen att få se tre stycken delfiner som simmade och lekte. Helt underbara djur och vi liksom de övriga passagerarna sprang från den ena sidan av båten till den andra för att få så bra bilder som möjligt.

Flipper?

Vi begav oss vidare med båten ut till huvudnumret för denna tur. Det bolag som anordnade rutten hade promotet ”Hole in the rock” som århundradets grej. Väl framme så var det inte mycket mer än just ett hål i ett berg. Verkligen fint men inte så att man kanske driver sin affärsverksamhet genom detta.

Hole in the Rock!

Vidare la vi till vid en ö där man kunde välja att följa med på en kortare tur runt ön. Vi valde att svalka oss i det fina och sköna vattnet istället och det gjorde vi nog rätt i. Stoppet varade inte längre än ca 40 minuter och det blev varmare och varmare. Väl på båten igen satte vi oss högst upp för tillbakafärd till Paihia. Vi nöjt av denna resa utan kameror. Det är alltid kul att ta foton men det är lätt att man glömmer av se hur det ser ut i verkligheten också. När vi tackat för oss och denna härliga båttur gick vi raka vägen till en restaurang vid hamnen och åt samtidigt som en drös av ”one hit wonders” från främst 80-talet ekade ut i lokalen.

Baywaych?

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till bilen. Då vi inte känner oss helt hemma gällande hur och var man får parkera här blev vi glada över att den stod kvar och inte hade blivit bortforslad. En timme in på bilresan hem mot Auckland började regnet att hälla ner. Lagom till att vi nästan är hemma slutar det regna och vi får se ett otroligt vackert Auckland city by night. Snacka om timing!

Nu sitter vi i lägenheten igen och kopplar av med en varsin öl och laddar inför nya turer imorgon. Då är det dags att lämna Auckland för denna gång.


Vi vill avsluta med dagens konstaterande som är:

En körning som börjar illa alltid går att ordna upp så att det blir en bra körning i slutändan.

Äntligen i NZ

Sent igår, kl 00.30, anlände vi till Auckland efter en knappt tre timmar lång flygning från Sydney. Det visade sig igen att den i sällskapet som har problem med gränsbevakarna är Stefan. Passkontrollen tog vi oss igenom utan några större problem. Kontrollanten frågade lite vad vi skulle göra i landet och om vi kände någon här i NZ. Vi vet inte riktigt om han gjorde det för att snoka eller för att vara trevlig. Därefter var det dags att hämta ut väskorna och medan vi står och väntar på dem kommer en uniformsklädd, butter tant med en liten hund och ber barskt alla att ställa ner väskorna. Hunden går fram och sniffar på Stefans handbagage och nervositeten sprider sig i sällskapet. Tanten frågar om han har någon frukt i väskan. I NZ är man ha ännu hårdare kontroller än i Australien för inte få in främmande flora i landet. Svaret på om det fanns frukt i väskan var nej, men Stefan hade haft frukt i väskan tidigare på dagen när vi var på Bondi Beach. Tanten gjorde ett snabbkik i väskan, Stefan fick visa passet igen och sedan kunde vi fortsätta till sista etappen väskröntgen och utfrågning om vi hade tält, hikingskor eller annan sportutrustning med oss som möjligen kunde ha jord från annat land på sig. Kort därefter var vi ute på gatan och kunde haffa en taxi till centrum och vårt hotell.

Lite info om Auckland då: Auckland är Nya Zealands största stad och har 1,4 miljoner invånare. Staden kallas ofta City of Sails och lär ha fler nöjesbåtar per capita än någon annan stad i världen. Redan 1840 hölls den första regattan här och Auckland har bland annat varit värd för America’s Cup. Staden som är byggd på 63 slocknade vulkaner ligger mellan Tasmanska- och Stilla Havet.



Här har vi nu installerat oss i en lägenhet som ligger ca 15 min promenad från centrum. Vi hittade ett väldigt prisvärt boende tycker vi. Lägenheten är en mycket fräsch ”studio” på ca 50 kvm, med två sovrum, öppen planlösning och balkong. Köket är välutrustat och det finns tom tvättmaskin så idag har vi tvättat kläder för första gången på resan.

Vi tyckte att vi behövde sova ut imorse så vi sov tills vi vaknade runt 9.30. När vi vaknade så regnade det, men ett par timmar senare när det var dags att ge sig av så hade det spruckit upp och solen tittade fram. Efter en god frukost i vår trevliga lägenhet gav vi oss alltså ut på sightseeing. Vi gick mot centrum genom hamnen och styrde stegen mot Sky Tower. Sky Tower skall tydligen vara södra halvklotets högsta byggnad och det tornar upp sig 328 m över Auckland.

Högsta punkten som besökare får befinna sig på i Sky Tower är på övre observationsdäcket på 220 m. Vi besökte detta, samt även lägre observationsdäcket på 184 m Man kan också promenera på utsidan av tornet, utan räcken men med skyddslina, men det var inge utflykt som vi tyckte det var värt priset att boka in sig på.




Vi avslutade besöket med att ta en öl på bardäcket någonstans mitt emellan övre och undre observationsdäck, och njöt av utsikten över staden. Sist av allt ett kik i presentshopen.



Efter Sky Tower tog vi en promenad till Auckland Museum. Museet har tre våningar som beskriver NZs historia. En våning är inriktad på krigshistorien, en om naturhistorien och en våning handlar om ursprungsbefolkningen. Tyvärr hann vi bara hasta igenom museet då det var en timme till stängning och då fokuserade vi på krigshistorien. Det var lite synd att vi inte hann med mer för det var ett väldigt fint museum men otroligt mycket föremål och man hade säkert kunnat tillbringa flera dagar därinne om tiden funnits.


När museet stängde kl 17 på em var vi helt tömda på energi så vi styrde stegen mot en restaurang som erbjöd två pizzor till priset av en. Fyra pizzor och några öl senare var det hemgång, med stopp på affären för inköp av öl och frukost. Imorgon skall vi plocka upp vår hyrbil och åka norrut. Dock kommer vi tillbaka till Auckland på kvällen och bor här ännu en natt innan vi reser söderut.

Kära bloggläsare,

Idag var det vår sista dag i Sydney. Den tillbringades på fantastiska Bondi Beach. Vi anlände vid 11 efter utcheckning från hotellet. Stina mötte upp och vi hängde på stranden och solade och badade. Vädret visade sig från sin bästa sida och himlen var klarblå. Efter en bättre lunch var det kl 15 dags att bege sig tillbaka till gaykvarteren i Darlinghurst för att hämta väskorna på hotellet. Eftersom vi sitter på flygplatsen nu och väntar på planet till Auckland och har begränsat med databatteri och wifi så blir det mest bilder idag. En bild säger ju ändå mer än tusen ord.
Nästa gång vi skriver är vi i ett nytt land och typ så långt hemifrån man kan komma.

En kul grej som hände på flygplatsen förresten var att en gubbe vid namn Lindsey som visade oss tillrätta vid security-checken, var samma person som visade oss tillrätta vid passkontrollen 2009. Jonte med minne för detaljer kom ihåg honom.

På återhörande.

Nyår i Sydney

God fortsättning på 2012

Hoppas att alla där hemma hade ett lyckat och trevligt nyår. Vi begav oss vid 15:00 ner mot hamnen och Darling Harbour där eftermiddagen, kvällen och natten skulle spenderas. Vädret var strålande trots något molnigt och några regnstänk på förmiddagen. Termometern visade 27 grader och inte ett moln som herr Ledin brukar säga.

Stället som vi var på hette Cargo och väl där mötte vi upp med vår vän Stina och hennes kompis Pascal från Frankrike. Vi läskade upp oss med lite bubbel och ett par kalla samtidigt som vi njöt av stämningen. Vi fick även i oss lite mat innan det senare var dags för kvällens första fyrverkerier. Detta blev även startskottet för kvällens festligheter. Inne på klubben fanns det många festglada människor och musiken som spelades var en salig blandning av hip hop, inhemska slagdängor, internationella listettor och något överraskande Dr Alban. Det inhandlades fler rusdrycker och vi trivdes som bara den. Strax innan tolvslaget tog vi plats på klubbens balkong för bästa utsikten i väntan på kvällens andra fyrverkerishow. Detta var riktigt bra och vi fick även skymta de raketer som sköts upp från Operahuset under nästan 15 minuter. Festen fortsatte ett tag till och på vägen hem tog vi sällskap av ytterligare 1 500 000 glada nyårsfirare som befann sig på Sydneys gator och parker.

Unga och pigga som vi är vaknade vi runt 09.30 idag så vi hann även med att fira in det svenska nyåret. Efter en längre frukost väntade en båttur ut till Manly för andra gången denna resa. Vi mötte upp med Stina och Pascal som hade ordnat med en fantastisk picknick. Till skillnad från vanliga kalla, snöiga och oproduktiva nyårsdagar var detta en grym dag. Hämtpizza, backhoppning, ångest och Ivanhoe bytte vi ut mot sol, bad, mat och dryck hela dagen. Varför kan det inte vara så i Stockholm? Det här var en dag som vi alla kommer att kunna tänka tillbaka på när man väl sitter på Hamngatan 29 igen.

Ungdomligheten till trots så väntar nu välbehövlig sömn. Imorgon måste vi nämligen ställa klockan då det är dags att checka ut från Hotel Wattle. På dagen ämnar vi besöka ännu en berömd Sydney-strand, nämligen Bondi Beach i östra delarna av staden. Imorgon kväll är det sedan dags att flyga söderut mot Nya Zealand där vi kommer att tillbringa de närmaste dryga 3 veckorna

Vi vill än en gång passa på att önska alla trötta och frusna nära och kära där hemma en god fortsättning på det nya året.

Over and out.