Milford Sound

Idag var det dags för en av resans höjdpunkter, fjorden Milford Sound som ligger svårtillgängligt i Fjordland National Park, ca 12 mil från Te Anau. Fågelvägen ligger den inte så långt från Queenstown, men det är höga berg mellan så att ta sig dit tar sin lilla tid. Många åker ju på en dagsutflykt från Queenstown, men vi valde ju att att köra från Queenstown till Te Anau och bo där för att inte få så himla långt att åka.




Vi hoppade upp vid 8.30 och lämnade hotellet en timme senare. När vi åkte från Te Anau var vädret ok. Det hade blåst järnet på natten och var ganska svalt, men solen tittade fram då och då och det regnade inte. På vägen upp mot Milford Sound blev vädret sämre och sämre. När vi inte var långt därifrån hade det börjat regna ordentligt och molnen var så tunga och mörka att inte trädtopparna syntes. Väl framme bestämde vi oss för att avvakta någon timme för att se om det skulle lätta, men det gjorde det inte så då bokade vi in oss på en två timmars båttur i fjorden. Det fanns 5-6 olika företag som ordnade turer i fjorden till ungefär samma priser, så vi plockade en tur där tiden passade oss och 13.35 tuffade båten ut. Det var en av de mindre båtarna vi åkte med och det var inte så många passagerare på den vilket gjorde att det var lätt att förflytta sig runt på båten, byta plats, gå ut på akterdäck, gå ut i fören osv.


Vi hade ju inte vädergudarna med oss men det var ändå helt enastående. Bergen runt om fjorden är höga och utför dessa kastar sig hundratals större och mindre vattenfall. Det var otroligt vackert. Det var dock så klart tråkigt att man inte kunde se så långt pga regn och dimma, vi såg tex inte topparna på bergen och då var det inte heller så lätt att ta bra kort. Inga bilder kommer heller att visas idag då vi är wifi-lösa på hotellet, bloggar från en restaurang och Malin som brukar fixa med fotona har glömt kameran på hotellrummet:-(. Imorgon får vi försöka lägga upp lite foton, men så länge kommer att par bilder från nätet som visar hur det ser ut i Milford Sounds när solen skiner.



Trots att det blåste och att regnet vräkte ner större delen av tiden var det ändå en trevlig tur. Båtens kapten sade att han tyckte det var tråkigt för vår skull att de regnade men för hans egen del tyckte han att Milford var som bäst när det stormade och regnade.Vi såg också pälssälar vid två tillfällen som låg och vilade sig på klippor. Vi tror att det skall finnas några bilder på dessa att visa imorgon.

Mot slutet av turen lättade det och efteråt gick vi och fikade och när vi kom ut från restaurangen lös solen igen, så vi fick några kort med blå himmel från land. Sedan blev turen tillbaka till Te Anau desto finare när solen sken och bergstopparna syntes. En tysk kille som varit med på samma tur som vi fick lifta ned oss tillbaka till Te Anau.

Nu stänger restaurangen om sex min så vi får avsluta och återkomma imorgon och hoppas på att vi då fått tag i bra uppkoppling.

Idag checkade vi ut från hotellet i den mycket trevliga staden Queenstown. Vi trivdes verkligen under våra två dagar där med fint väder, utsikten och maten. Som tur är kommer vi att komma tillbaka till Queenstown igen om några dagar. För närvarande befinner vi oss i en mindre stad vid namn Te Anau. Vi styrde kosan hit från Queenstown med Bobo Explorer II klockan 10.00 och tog oss de cirka 13 mil söderut vilket också blir så långt söderut som vi kommer att befinna oss under denna resa.

Te Anau är med sina 1800 invånare en av de minsta städerna vi har stannat till i under dessa veckor men man fascineras av att det säljs väldigt mycket mark här där folk bygger stora fina hus. Det finns inte särskilt mycket att göra här under dagarna och de flesta restauranger och även affärer öppnar först klockan 17.00. Den främsta orsaken är förmodligen att de flesta liksom vi åker hit och övernattar innan man beger sig ut på någon av de många båtturerna som går i fjordarna en bit härifrån. Avståndet från Queenstown till Milford Sound som vi ska till imorgon är inte särskilt många mil fågelvägen men då det saknas bilvägar främst på grund av det bergiga området måste man åka söderut vi Te Anau och upp igen till Milford vilket är en sträcka på ungefär 24 mil enkel väg.

Under dagen har vi både vandrat runt och bilat i området, ätit lunch och fikat. Idag har vi också vår tvättdag så det blir inte mycket mer gjort än så. Vi laddar inför imorgon helt enkelt. När vi kom till Te Anau såg vi en hastighetsmätare för bilar på den 50-väg vi gick på och givetvis skulle det tävlas om vem som kom upp i högst hastighet löpandes. Jonte klockades för 24 km/h och Stefan för 28 km/h. Imorgon blir det springskor på och lite uppvärmning innan så siktar vi på att komma över 30 km/h

.

Jonte och Malin har varit duktiga under dagen då de drog på sig löparskorna och sprang 5 km längs med vattnet i svag bris och strålande solsken. Stefan avstod dagens träning då han fortfarande firar de dubbla segrarna från gårdagen. Dagens träningspar klarade helt enkelt inte av doften av framgång från den något dryge Stefan.

Vad har då kvällen att erbjuda? Ja ni. Vad gör man i en stad som är lika stort som ett P-hus i Stockholm? Planen är att JMS ska bege sig ner på byn för att hitta en restaurang som erbjuder mat, öl och wifi så att vi kan publicera detta inlägg. Ni ska veta att vi då och då verkligen har fått kämpa för att hitta bra nät i småstäder som denna. Men vad gör man inte för sina läsare.

Queenstown levererar!

Halloj!

Även idag sken solen över Queenstown. Malin och Stefan vaknade först i gänget och Jonte sov vidare som så många gånger förut. Malin knatade ner för den mycket branta backen på Stanley street där vi bor till stadskärnan för inhandlande av morgonmat. Efter frukosten och en snabbare översikt på respektive bloggares bankkonton och en omfördelning av densamma begav sig Malin och Stefan ner till stan. Jonte var lite långsammare denna morgon och behövde mer tid än de två andra så vi bestämde möte nere vid parken i den lilla staden. Det var dock rätt kallt och blåsigt så fort man var i skuggan så de två morgonpigga beslöt sig relativt omgående för att åter bege sig till hotellet för att hämta varsin tröja. De tre musketörerna var nu åter samlade och vi begav oss återigen ner på byn för en kortare promenad.

Vi tog senare sikte mot linbanan, Skyline, för en färd upp ca 700 möh. Uppe på toppen får man en helt makalös utsikt över staden och mer därtill. Bilderna nedan är inte ens i närheten av att kunna beskriva hur det faktiskt ser ut. Så till er som inte har vart här, åk hit! Till er som redan har vart i Queenstown och sett detta, åk hit igen! Uppe på toppen kan man blicka ut över snötäckta alptoppar, Lake Wakatipu, fantastiska berg, serpentinvägar, Queenstown city och mycket mycket mer.

Banan upp till toppen

Malin njuter av utsikten och sällskapet i liften

Delar av den utsikt man har på toppen över Queenstown

Mer utsikt

Två glada resenärer

Här bor vi

Efter att ha blickat ut över staden och den vackra naturen en längre tid beslöt vi oss för att prova på Luge rides. Det är en form av lådbilsrally kan man säga. Man styr denna trehjuling med ett styre taget från en cykel som man även bromsar med. Alla tre testade på detta ett antal gånger men Jonte och Stefan hade en tävlingsdag idag så de tävlade givetvis om vem som kom först ner för denna 800 meters bana. Stefan vann 2 av 3 gånger och det sista racet blev oavgjort. Kul var det och fort gick det.

Stefan, aka Lewis Hamilton, ligger en halv kurva före sin närmaste konkurrent

Långt hem!!

Efter detta prestigefyllda lopp tog vi igen oss på ett fik uppe på toppen. Stefan njöt av segerns sötma under tiden som Malin njöt av utsikten och Jonte laddade inför nästa tävling. Vi sprang även på en skylt som påminde oss om att vi är vääääldigt långt hemifrån.

Nästa utmaning blev inte en cykeltur ner för berget som vi var på - det fanns nämligen ruggiga mountainbike banor nerför - utan minigolf.

Laddade till tänderna tog vi kabinbanan ner till säker mark igen och promenerade till världens kanske mest ärofyllda minigolfbana i form av Queenstown mini golf course. Denna är minigolfens motsvarighet till St Andrews i Skottland, fotbollens Wembley stadium, Formel 1 och Monaco, Jonte och Lemon, kungen och klavertramp, Piff & Puff, ärtsoppa på torsdagar, fredagsmys på fredagar, stopp i tunnelbanan på vintern..... Ja ni fattar, det är HÄR man spelar ska spela minigolf. Svenska rekordet ligger på 43 slag på denna 18 hålsbana vilket vi inte lyckades slå men vi misstänker att det det är Kim Jong Ills svenska motsvarighet som har myglat till sig detta.

Efter 18 spännande hål var segraren även i denna sport Stefan, aka Nick Faldo, med 50 slag mot Jontes 55 slag. Malin avstod denna tävling och om det har att göra med att hon är för överlägsen eller inte har nerverna förtäljer inte bloggen.

En glad segrare och en mycket arg och ledsen förlorare

Vi avslutar såklart denna dag med lite AL (After Luge) på en prisbelönt krog här i Queenstown vid namn Dux de Lux som bland annat serverar 8 st ölsorter som bryggs här i området och som har fått pris för detta. Mycket gott i solen som har legat på bra idag.


Nu är det dags för en sväng på stan, igen, för en bättre middag. Ha en trevlig arbetsdag där hemma imorgon väntar Milford Sound och Te Anau för oss.

WOW!!!!

Härliga måndag!!

Idag vaknade vi upp till härligt solsken tidigt på morgonen. Malin hade bestämt sig för att ta sig en morgonpromenad, Stefan för att äta frukost på den närliggande restaurangen och se Milan - Inter på tv och Jonte för att sova vidare. Klockan 10:00 hade vi checkat ut och tackat Franz Josef för denna gång och satt oss i bilen för vidare färd söderut, närmare bestämt Queenstown. En resa på 42 mil vilket kan låta tungt men som under tidigare resor med Bobo Explorer I och II så har landskapet vart helt enastående fantastiskt. En bild säger mer än tusen ord är en sliten klyscha för att inte säga nästintill ett löjligt uttryck men i detta fall stämmer detta. I textform blir detta blogginlägg inte särskilt långt men titta och njut av bilderna för att få någon form av uppfattning hur härliga måndagar kan vara.

Hej då Franz Josef!

Vid Fox glacier, inte långt ifrån Franz Josef glacier

I regnskogen vid ett stopp under bilresan

Vattenfall i horisonten

Turistande bloggare som tävlar i att kasta macka

En svajig bro ovanför ett fantastiskt vattendrag

Blue pool under ytterligare ett bilstopp

Lake Wanaka

Äntligen framme i Queenstown och dags för både mat & dryck

Idag gick solen ner strax efter 22.00 och det kändes helt underbart att få ta del av solljus under så pass lång tid. Vi vet att många där hemma lider av januariångest med konstant mörker, ångest för att nyårslöften redan har brutits och/eller överfylDa gym. Vi låter hälsa att vi har tänkt på er och skålat för er inte bara en utan två gånger under kvällen.

Nog med omtanke från vår sida, imorgon väntas fint väder och tidig soluppgång med nya aktiviteter, äventyr och upplevelser.

Vi vill kort göra en uppdatering avseende gårdagens inlägg och etapper upp på Frans Josef glacier. Vi fick alla ett nummer, likt Stig Helmer (nummer 6 om vi inte misstar oss) & co i Snowroller, inför vandringen för att veta vilka som kom tillbaka och vilka som stupade. Lyckligtvis kom alla tillbaka från glaciären och vi vill passa på att skicka tre stycken starka facebooktummar till nummer 405 som var, för att uttrycka det snällt, en ordentligt rundlagd dam och flåsade redan efter 5 minuter och dessutom höll på att ramla över Jonte i en nerförslöpa vilket kunde ha kostat honom livet. Hon klarade trots diverse problem denna utflykt med gott betyg och bättre än flera av de totalt 40 stycken som deltog under dagen. Det första hon gjorde var att stärka sig med en dubbelsnickers när hon kom tillbaka till bussen. Vi kan dock tänka oss att hon har en del träningsvärk idag...

När vi ändå är inne på nummer så vill vi rikta ett varmt tack till rum 501 som bjussar på öppet wifi vilket gör detta blogginlägg likväl som kontakt med våra nära och kära hemma i Sverige i form av mail och sms möjligt. Tack! Det blir en blomma från balkongen och ett omnämnande i Sveriges största reseblogg som bevis på vår tacksamhet.

Ha en fortsatt trevlig måndag.

/JMS

Ice ice baby

Idag stod en halv dags vandring på glaciären Franz Josef på agendan. Först vaknade vi alla redan vid sju av att regnet verkligen vräkte ner. Ungefär som att någon vridit på en dusch utanför fönstret. Vi höll dock tummarna för att regnet skulle lätta och sov vidare i hotellets fantastiskt sköna sängar.

När det var dags att hoppa upp på riktigt hade regnet lättat och det duggade bara. Vi åt frukost på ett cafe bredvid hotellet och vid 10.30 var det dags att ta en 200 m promenad uppåt gatan till Franz Josef Glacier Guides. Där blev vi utrustade med vattentät jacka och byxor, kängor, stegjärn och mössa och vantar. Vi fick hoppa in i en buss och efter en 10 minuters bussfärd var vi framme vid utgångspunkten.

I denna del av Southern Alps regnar det väldigt mycket, så egentligen var det dumt av oss att deppa över att vi hade otur med vädret här. Det regnar normal mellan 5 och 10 meter om året här (att jämföra med Stockholm som har mellan 0,5-0,8 meter regn om året) och förra året hade de 250 regndagar, så att det regnar får man nästa räkna med. Idag har vädret varierat mellan sol, spöregn samtidigt som det blåst, duggregn, mulet med uppehåll, regn och sedan har det börjat om med sol igen, sent regn ja, ni fattar grejen.

Vi blev uppdelade i mindre grupper och vi fick en guide som hette Becks. Naturen omkring var magnifik. Branta regnskogstäckta berg med vattenfall som kastar sig ut från bergssidorna.Vi började med att gå i en flodfåra fram tills det började gå uppför. Efter en 20 min vandring uppför längs steniga stigar var det dags för en kort mat och drickpaus och att ta på sig stegjärnen för den fortsatta vandringen på isen. Vid pausen fick vi sällskap av några fåglar som heter Kea. Det är den enda papegoja som lever i alpina områden. Igår när vi var på en biltur så såg vi en sådan som rultade runt på en parkering och vi trodde den var skadad eller sjuk, men idag fick vi veta att de ofta är relativt orädda för människor och går omkring mer än de flyger. Väldigt coola fåglar som skall vara väldigt intelligenta för att vara fåglar.

Stefan lär sig hur man tar på sig stegjärn

Sedan var det dags att promenera på själva glaciären, hur det såg ut kan ni se nedan. Hur häftigt som helst.

Ett par timmar var vi uppe på glaciären. Sedan var det dags att traska nedför och tillbaka till bussen. Efter att vi lämnat igen utrustningen styrde vi stegen mot "Hot Pools" i byn. Det är som det låter, ett ställe där man kan bada utomhus i tre olika bassänger. En är 36 grader, en 38 och en 40. Detta ingick i utflyktspriset och var mycket skönt efter en halvdag bland isen.

En öl på hotellet efter badet

Malin vill också passa på att gratulera mamma Eva som fyller år idag. Puss å kram. Hoppas du har en fin födelsedag!

Vi hade egentligen velat lägga upp fler bilder men nätet här är helt värdelöst och går ut om fem minuter. Nu ska vi ta och bege oss iväg och käka lite.